fortsättning
Här kommer fortsättningen :)
Lite ibörjan har ni säkert läst, men gjorde så med mening för att ni ska komma ihåg vad som har hänt ;)
Hope u like it :)
"Noelle ... intressant ..."
Japp, nästan lika intressant som dej BIATCH! Noelle vill skrika det i ansiktet på henne, men bestämmer sej för i sista sekund att ta det lugnt. I alla fall dom 10 första minuterarna.
Nervositeten och rädslan snor orden från henne och helt plötsligt vet hon inte vad hon ska säga. Men om hon står iskall och kollar rakt in i ögonen på den långa tjejen så vet hon det inte syns. Men som tur bryter ringklockan tystnaden och alla börjar gå till sina klassrum.
Noelle lyckas tackla sig förbi dom tre tjejerna som vägrar att göra vägen fri för henne. Tjejerna vänder sej om och Noelle riktigt känner hur deras ögon hugger in i ryggen. Men ännu en gång försöker hon att inte bry sej.
Klassrummet är normalstort. Och det ser ut att vara normalmånga platser också. Men att den här skolan är normal är den svagaste känslan hon har fått. Hon är sist in i klassrummet. Alla sätter sig ner och det blir snabbt tyst när Noelle gör entré. En stirrig dam står en bit brevid Noelle och letar bland några papper som ligger i en hög på katerden. Hon ser nyvaken ut och glasögonen hänger på tre kvarten. Hon mumlar för sig själv, känner i fickorna och kollar sig omkring. Noelle får för sig att det är nycklarna hon letar efter.
"Är det dom här du letar efter?" Hon plockar upp nycklarna som ligger mitt på bordet.
"Åh, tack så mycket unga flicka! Ibland undrar jag vad dom har gjort mina glasögon utav ..." Hon ler mot Noelle som står på hennes vänstra sida. Okej, hon hade nog glömt att borsta tänderna också ... Hon fejkar snabbt ett leende, men vänder huvudet bort sen mot ett annat håll för att få frisk luft. Det fnittras hos eleverna, dels åt Noelle. Men också åt den nyvaknade läraren.
"N-N-o-o ... Noille är ny här och ..."
"Noelle." Rättar hon.
"Jaha, jag tyckte apostrofen, eller nej ..." Hon kollar ner på sina papper igen. Noelle ser också att det är någonting över det första e:t i hennes namn. Men hon behöver inte glasögon för att se att det är ett blyertsstreck. Hon suddar bort det och visar.
"NOELLE."
"Haha! MADGIC!" Utbrister läraren när hon ser att det faktiskt står NOELLE och inte NOÈLLE.
Nu utbrister också hela klassen i skratt. På ett sätt tycker Noelle att det känns skönt. Mycket bättre än tystnad. Hon kan inte hålla sig heller. Från skillnad från lärarens gula snuskiga tänder glimtar Noelles vita, perfekta tänder fram mellan dom rosa läpparna.
"Ja, ja. Nog med sånt här ..." Hon blev helt plötsligt allvarlig och leendet försvann snabbt. "Du, NOELLE. Ska sitta där borta brevid Konrad" Hon pekar en på plats längst bort i hörnet som Noelle inte ens hade lagt märke till. Toppen! Längst bak betyder mindre koll från läraren. Hon går i gången längs alla bänkar. En busvissling hörs när hon går passerat ett bord där en kille med håret åt alla möjliga håll sitter. Någon sekund efter hörs ett litet garv från en kille från bänken brevid. När hon sätter sig ner brevid den så kallad Konrad så ser hon hur dom slår knogarna i varandra.
"Haha, du e fan sjuk!"
Lite ibörjan har ni säkert läst, men gjorde så med mening för att ni ska komma ihåg vad som har hänt ;)
Hope u like it :)
"Noelle ... intressant ..."
Japp, nästan lika intressant som dej BIATCH! Noelle vill skrika det i ansiktet på henne, men bestämmer sej för i sista sekund att ta det lugnt. I alla fall dom 10 första minuterarna.
Nervositeten och rädslan snor orden från henne och helt plötsligt vet hon inte vad hon ska säga. Men om hon står iskall och kollar rakt in i ögonen på den långa tjejen så vet hon det inte syns. Men som tur bryter ringklockan tystnaden och alla börjar gå till sina klassrum.
Noelle lyckas tackla sig förbi dom tre tjejerna som vägrar att göra vägen fri för henne. Tjejerna vänder sej om och Noelle riktigt känner hur deras ögon hugger in i ryggen. Men ännu en gång försöker hon att inte bry sej.
Klassrummet är normalstort. Och det ser ut att vara normalmånga platser också. Men att den här skolan är normal är den svagaste känslan hon har fått. Hon är sist in i klassrummet. Alla sätter sig ner och det blir snabbt tyst när Noelle gör entré. En stirrig dam står en bit brevid Noelle och letar bland några papper som ligger i en hög på katerden. Hon ser nyvaken ut och glasögonen hänger på tre kvarten. Hon mumlar för sig själv, känner i fickorna och kollar sig omkring. Noelle får för sig att det är nycklarna hon letar efter.
"Är det dom här du letar efter?" Hon plockar upp nycklarna som ligger mitt på bordet.
"Åh, tack så mycket unga flicka! Ibland undrar jag vad dom har gjort mina glasögon utav ..." Hon ler mot Noelle som står på hennes vänstra sida. Okej, hon hade nog glömt att borsta tänderna också ... Hon fejkar snabbt ett leende, men vänder huvudet bort sen mot ett annat håll för att få frisk luft. Det fnittras hos eleverna, dels åt Noelle. Men också åt den nyvaknade läraren.
"N-N-o-o ... Noille är ny här och ..."
"Noelle." Rättar hon.
"Jaha, jag tyckte apostrofen, eller nej ..." Hon kollar ner på sina papper igen. Noelle ser också att det är någonting över det första e:t i hennes namn. Men hon behöver inte glasögon för att se att det är ett blyertsstreck. Hon suddar bort det och visar.
"NOELLE."
"Haha! MADGIC!" Utbrister läraren när hon ser att det faktiskt står NOELLE och inte NOÈLLE.
Nu utbrister också hela klassen i skratt. På ett sätt tycker Noelle att det känns skönt. Mycket bättre än tystnad. Hon kan inte hålla sig heller. Från skillnad från lärarens gula snuskiga tänder glimtar Noelles vita, perfekta tänder fram mellan dom rosa läpparna.
"Ja, ja. Nog med sånt här ..." Hon blev helt plötsligt allvarlig och leendet försvann snabbt. "Du, NOELLE. Ska sitta där borta brevid Konrad" Hon pekar en på plats längst bort i hörnet som Noelle inte ens hade lagt märke till. Toppen! Längst bak betyder mindre koll från läraren. Hon går i gången längs alla bänkar. En busvissling hörs när hon går passerat ett bord där en kille med håret åt alla möjliga håll sitter. Någon sekund efter hörs ett litet garv från en kille från bänken brevid. När hon sätter sig ner brevid den så kallad Konrad så ser hon hur dom slår knogarna i varandra.
"Haha, du e fan sjuk!"
Kommentarer
Trackback
