Stegen. Det dånande skrattet. Den mörka rösten. Han närmar sig. Nu är det dags.
Vad du än gör nu Melli, gör INTE bort dig. Står du såhär, med ryggen emot är det lugnt. Eller nej. Då kanske du bara ser uppstoppad ut. Slappna av. Det får inte se ut som om du vet om att han kommer. Att han kommer med tummarna fastknäppta i axelremmarna på ryggsäcken, Lucas på vänster sida och Fred på höger sida. Du vet inte om att det är så. Du har INTE lagt märke till det. Du har inte ens lagt märke till det på 3 veckor.
Jo. Det har du.
Och vänder du dig om nu så är han ca tre meter ifrån.
Tre meter = tre sekunder. 1 meter i sekunden med dom långa benen.
3.
2.
1.
Fan va snygg han är.
Och där var han borta.

"Wow ... "
"I know ..."
"Nej, WOW! Shit, Melli ... Du borde vara lite försiktig ..."
"Med vad?"
Luci drämde igen skåpdörren.
"Dina ögon, HELLO? Visst är dom fina, men ta det lite lugnt. Du stirrar sönder honom ... "
"Och så skyller du på mig? Kolla på honom! Det är inte så jävla lätt ..."
Klockan ringer in. Lektionerna börjar.
"Ja, ja. Tänk på vart du har dina ögon bara ... Vi ses sen." Luci Kramar om Mellani som står kvar,  förlamad vid skåpen.

Runt hörnet där borta. Där han försvann. Ser hon honom komma tillbaka. Springande. Och helt plötsligt är det bara dom i korridoren. Han springer och springer. Och till slut kommer han fram till henne, då blir allt slowmotion. Han springer fortfarande. Och han ler. Ler mot henne. Och hon smälter. Som smör i solsken.

Sen tappar hon pennan i golvet som hon hade i handen. Och vaknar upp. Han är borta. Han kom aldrig springande. Den enda hon ser är hur den näst sista i korridoren går in i ett klassrum en bit bort.
Hon är den sista. Precis som i hennes dagdröm.
Hon kanske är synsk ... Stannar hon här ett tag kanske han kommer snart?
Men hon kollar på klockan och ser att hon inte har tid med något annat än att skynda sig bort till sitt klassrum.
Hon vänder sig om och försöker lämna drömmen vid skåpet.
Precis som hon har gjort 1000 gånger tidigare. Som aldrig har funkat.